”En ökande protektionism innebär att krisberedskap och inhemsk livsmedelsproduktion inte längre kommer att vara ett alternativ, utan i stället en helt nödvändig lösning, även för ett land som Sverige. Det kommer att vara försent att ta tag i detta när krisen redan är här, utan det måste göras nu.”
SOI, Sveriges offentliga inköpare har pratat med med Pirjo Gustafsson, verksamhetsutvecklare i Dalarna och Gävleborg för LRF, Lantbrukarnas Riksförbund. Sedan lång tid tillbaka är Pirjo även en aktiv och engagerad medlem i arbetsgruppen för UDD, Upphandlingsdialog Dalarna. Här får du läsa den intervjun som SOI publicerade den 10 maj med henne.
Pirjo Gustafsson har under många år varit aktiv i LRF:s arbete med att utveckla de offentliga måltiderna och att göra det lättare för svenska livsmedelsproducenter, framför allt de mindre, att delta i de offentliga upphandlingarna.
– Hur ser det aktuella läget ut för den svenska livsmedelsproduktionen, Pirjo?
– Läget är på många sätt tuffare än någonsin, sett utifrån den enorma kostnadsutvecklingen under sista året. Samtidigt ser vi många signaler om en ökad medvetenhet kring vikten av att köpa svenskt och att utveckla svensk matproduktion, både utifrån ett krisberedskapsperspektiv och utifrån nyttan för landsbygdsutvecklingen, vilket även vår nya landsbygdsminister trycker på. Det finns ju också ett lokalt ansvar för krisberedskap i våra kommuner och regioner. För att krisberedskap skall kunna fungera måste den vara lokal. En hel del av de produkter som skall ingå kräver inte att vi bygger nya lager utan de kan numera lagras hos livsmedelsproducenterna själva, det gäller exempelvis grönsaker och rotfrukter. Men i dag finns stora risker för att många gårdar kommer att läggas ner, i stället för att vi utvecklar dem.
– Nyligen har LRF återigen genomfört en undersökning bland politiker, närmare bestämt 67 svenska riksdagsmän, 23 politiker i EU-nämnden och 4 EU-politiker, berättar Pirjo. Här är siffrorna entydiga.
Att det är viktigt med säker tillgång på livsmedel i Sverige anser 99 procent, att målen i den nationella livsmedelsstrategin är bra anser 85 procent och att vi skall ställa samma krav på importerad mat som på svensk, i offentliga upphandlingar, anser 90 procent.
– Även hos de svenska konsumenterna har attityderna förändrats avsevärt. Sajten livsmedelsnyheter.se skrev nyligen, under rubriken ”Att välja svenska livsmedel toppar vid matinköp”, att kännedomen om Från Sverige-märkningen har ökat till 87 procent. Bland unga vuxna är den ännu högre – 97 procent. Att maten är svenskproducerad är den viktigaste faktorn vid matinköp för nära hälften av svenskarna. Det är några resultat från Demoskops attitydundersökning på uppdrag av Svenskmärkning.
Att äta svenskt ökar. En majoritet (56%) anger att de äter mer svenska livsmedel idag än för 5 år sedan och 3 av 5 uppger att de tror att de kommer att äta mer svenska livsmedel om 5 år än idag (60%).
Att gynna svenska bönder är den viktigaste anledningen att välja svenskt (83%). Därpå följer mindre antibiotikaanvändning i djurhållningen, kortare transporter och bättre djurskydd. Det viktigaste att köpa svenskt av är ägg, mjölk, kyckling och nötkött. Vikten av att lammköttet är svenskt har ökat kraftigt jämfört med tidigare år.
Risk för stor matbrist!
– Uppenbarligen finns nu en stor risk för en kommande matbrist i närtid, säger Pirjo. Vi ser redan nu protektionistiska tendenser i olika länder, exempelvis Tyskland. De länder som finns på sanktionslistorna mot Ryssland, det vill säga Europa, Kanada, USA, Australien och Japan kommer att få svårt att köpa vissa produkter. En ökande protektionism innebär att krisberedskap och inhemsk livsmedelsproduktion inte längre kommer att vara ett alternativ, utan i stället en helt nödvändig lösning, även för ett land som Sverige. Det kommer att vara försent att ta tag i detta när krisen redan är här, utan det måste göras nu.
– För att den inhemska produktionen skall kunna utvecklas krävs inte bidrag utan långsiktig lönsamhet och möjligheter att investera i ökad produktion. Vi behöver veta vilka varor som får störst prisökningar, vi behöver analysera risken för priskrig, där de som kan betala mest får köpa, ungefär som skedde med skyddsutrustning under pandemin. Om vi i stället för utveckling får nedläggningar av allt fler svenska gårdar, blir startsträckan för att bygga en utvecklad svensk produktion ännu längre och ännu dyrare.
KÄLLA: SOI – Sveriges Offentliga Inköpare | Kan upphandling stödja svensk livsmedelsproduktion?